2009-05-02

Tidig morgon i Lukla

Idag gick vi upp ännu tidigare än vanligt. Det gällde att få allt klart för tidig avfärd från Luklas beryktade flygplats. De små flygplanen kan vanligtvis bara klara av landning där under några timmar på förmiddagen, så det gäller att vara beredd när planen kan landa, för sen vill de därifrån så snabbt som möjligt. Vi kom med det första morgonflyget och det var en spännande upplevelse att starta i den nedförsbacke som är Luklas landningsbana. T.o.m. sherpas i planet såg spända ut.

Allt gick bra och vi var mycket glada att möta Ram från Peak Promotion på Kathmadus flygplats. Ram sa skämtsamt att han tyckte vi borde ta en avkopplingsdag för att vi alla såg ut som Yeti, den kända bergsmannen i Nepal. Efter att ha installerat oss på hotellet så fick vi tips om det perfekta rekreationsstället, ”Garden of dreams” i Kathmandu. På kvällen bjöd Wongshu Sherpa oss på en mycket god middag på restaurangen Villa Everest. Vi passade på att tacka för all den professionella hjälp vi haft från Peak Promotion under vandringen. När vi nu skall lägga oss är vi fortfarande överväldigade av vad vi har varit med om under veckorna i Nepal och att vi alla fyra nådde fram till målet, Everest Base Camp.

2009-05-01

Back in Lukla... och en svalkande öl

Den här morgonen var det rätt tufft att gå upp klockan 6 efter gårdagens 8 timmars vandring. Vid frukosten träffade vi några som var på väg upp mot Base camp. Nu var det vår tur att berätta för andra vad de hade framför sig mot målet. Vi själva skulle ju starta vår avslutande vandringsdag i denna fantastiska trakt.

Vädret har idag varit perfekt för vandring, lite molnigt och lagom varmt. Vi har mött många bärare med varor på väg upp mot Namche. Det är marknad där varje lördag så imorgon kommer det att vara mycket aktiviteter där.

När vi passerade tillbaka över den välkända hängbron vid Jorsalle så hängde vi upp böneflaggorna som vi köpt i Namche. Man bör enligt sherpas göra det för att tacka de högre makterna för att vi klarat av vår expedition så framgångsrikt. Det är i den trakten man ser 8000 meters topparna sista gången utefter vandringen

Efter lunch kom vi ner mot den allt bördigare dalen och såg fram emot att se Lukla, slutet på vår vandring…. och till slut såg vi Lukla på avstånd. Det gjorde det mycket lättare att ta sig uppför den sista kullen mot Lukla. När vi passerade genom portalen in i Lukla så möttes vi av jublande andra vandrare. Det är lite av en tradition att man stannar upp där och gratulerar varandra… oberoende om man känner varandra.. till att ha klarat av vandringen. Som ett extra minne har vi att några av de yngre vandrarna kom fram till oss och frågade ”2 av oss”. Grattis till att ni klarat av vandringen men hur gamla är ni egentligen. Det får bli en hemlighet vilka 2 som de frågade.  

Eftersom vi nu var tillbaka så kunde vi nu ta våra första riktiga öl sedan vi startat vandringen. Ett av villkoren med Wongshu Sherpa var att vi lovade att inte ta några alkoholdrycker under vandringen. Speciellt de tre bergsingenjörerna njöt ordentligt av den första riktiga ölen på länge. Middagen i Lukla hade vi på hotellet och där blev det avslutningstal mm. Här fick vi de slutliga bevisen på vad vi hade genomfört, de vackra registreringskorten TIMS (Trekking Information Management System).

Klaus fäster flaggspelet

            

Flaggspelen på hängbron

2009-04-30

Återigen en klar morgon och vi beslutade att vandra hela vägen från Pheriche till Namshe Bazar. Det har varit en lång dag, mest nerför men även en del passager när man vandrar upp igen. Vi har passerat genom flera Rhododendron skogar och nu har de varit mer i blom än när vi passerade på väg upp mot Base Camp. Det är flera olika typer av Rhododendron i det här området, såväl träd- och buskliknande, olika blommor vissa t.o.m. med liljekonvaljliknande blommor. Mot eftermiddagen började det molna till sig, men vi slapp regn.

Vi är nu rätt trötta efter att ha vandrat i ca 8 timmar inklusive lunch. Bor över på Khumbu Lodge i Namche där vi tom har dusch på rummen. Riktigt trevligt att vara tillbaka där efter nätterna i tält. Imorgon skall klara av hela sträckan till Lukla och enligt våra sherpas kan vi förvänta oss ännu en heldag på 8 timmar  i vandringsleden dit.

Björn tar en paus

2009-04-29

Mission Completed

Gårdagens bedrift, att vi nådde målet ”Base Camp” var en tuff dag för oss alla. Lennart var den som kände sig sämst och startade därför extra tidigt att ta sig ner på lägre nivå tillsammans med en av våra ledare.Redan nere i Lobuche så kände sig Lennart bättre. Richard hade påverkats på ett annat sätt… genom att tappa aptiten. Det är en annan typ av AMS, ”Acute Mountain Sickness”, symtom… och även det avtog på lägre höjd.

Vid Thukla möttes hela gruppen för lunch. Vandringen ner var klart lättare än den vi hade haft upp. Det gick bra mycket fortare för oss att vandra ner.

Vi avslutade dagens vandring med att slå läger i Pheriche, känt bl.a. för sin läkarstation. Vi såg helikoptrar landa där både vid vandringen upp mot Base Camp och idag på vandringen ner. 

Vid middagen fick vi en tårta tillagad på plats av vår kock Rinji Sherpa. Det var sista dagen med mat tillagad av vårt ”egna kök” så det blev samtidigt avskedsmiddag med vårt ”medtagna kökslag”.

"Nere" på 4.240 möh"

                                    

2009-04-28

Klaus, Björn och Richard på väg mot Base Camp

Äntligen dagen för attacken mot Everest Base Camp. Till vår stora glädje ännu en dag i strålande klart väder. Vandringen verkade aldrig ta slut – klippor, stenar, is mm gjorde vandringen klart tuff. Den totala höjdskillnaden för dagens vandring var bara omkring 300 meter men det var mycket upp och ner.

När vi första gången såg de många färgglada tälten i Base Camp, steg motivationen, men avståndet dit verkade aldrig minska. Vid lunchtiden kom vi i alla fall fram till Base Camp. Vi blev gratulerade av våra sherpas för att ha lyckats nå fram och fick en god lunch av vår kock Pemba Sherpa. Tydligen hade våra sherpas varit tveksamma i början att vi verkligen skulle nå målet alla fyra.

En stark upplevelse under lunchen var att träffa två ”Himalyan Rescue Association” läkare och höra deras beskrivningar av sitt arbete i lägret. Vår Sport-psykolog Klaus erbjöd omgående sina tjänster.

Det var en fantastisk känsla att befinna sig i Base Camp, mycket svår att beskriva i ord, att vara omgivna av de högsta bergen på jorden. Vi kommer aldrig att glömma den känslan.

På vägen tillbaka mötte vi en dansk. Hans uppgift var att lämna ett meddelande från ”World Wild Foundation” på Mt Everest topp. Vi önskade honom varmt lycka till. När vi kom tillbaka till lägret i Gorak Shep var vi mycket nöjda över att klarat av att nå målet.. men samtidigt rätt utmattade.

”Mission Completed”.

Klaus i Base Camp

                                                                       

Lennart i Base Camp

2009-04-27

Richard vid Gorak Shep

På kartan såg det lätt ut men vi var förberedda på att det skulle bli den hårdaste vandringen hittills för oss… och så blev det. Utöver den höga höjden så var det upp och ner hela tiden men vid tvåtiden nådde vi äntligen Gorak Shep. Och där var redan våra tält resta. Vi var mycket imponerade av att bärarna redan hade fixat det.

Efter lunch och lite sömn var vi redo för acklimatiseringsvandringen upp på Kala Pathar. Sen ner till lägret, middag och bloggen. Vi kände att vandringen över 5000 meter verkligen hade börjat påverka oss. Inte så underligt när vi bara har hälften så mycket syre här som nere på havsnivån.

Vi ser nu fram emot en god natts sömn i våra varma sovsäckar i tälten. Övertygade om att vi behöver vara utvilade inför morgondagens utmaning…. Everest Base Camp.

2009-04-26

Idag var det vår nästa äventyrsdag. Vi packade våra saker före frukost och startade vandringen till Lobuche. Våre tre ledare Dawa, Tendi och Ganesh gjorde allt klart och vi startade vid niotiden.

Vi pausade för lunch i Thukla. Efter lunchen blev det tuffare när vi skulle upp för en brant stigning och efter närmare 2 timmar nådde vi en platå med ett stort antal minnesmonument över bergbestigare som avlidit under Mt Everest klättringar. Bl.a. över Scot Fisher och andra i den stora tragedin 1996. Många av monumenten var täckta med böneflaggor. Till fleras stora förtjusning fotograferade Richard Nalle Puh där för sina barnbarn.

Vi gick sen över den smala bron som går över ”Khumbu Glacier River”, en flod som startar vid Everest Base Camp. Dawa berättade att vattnet i floden vid monsunerna blir så kraftigt att bron sveps bort och man får bygga en ny när det lugnat ner sig.

Tekniska problem

Det har tyvärr blivit fel på datorn för våra kära bergsbestigare vilket gör att de inte kan lägga in något på den här bloggen just nu. Vi kan däremot följa dem på Peak Promotions sida. Förhoppningsvis kan vi snart börja följa dem även här igen.

2009-04-25

I gar kvall gick vi tryggt till talts vaktade av vara tre lastjakar. Nar vi vaknade var det is pa jakarnas vattenhoar.  Det var nagot svalt att gora morgontvagningen utomhus. men redan till frukost var det varmt och skont.

Syftet med dagens vandring var att acklimatesera oss till hojder over 5000 meter. Det gjorde vi genom att bestiga Nangakalsang Peak som ar 5050 meter. Utsikten var magnifik. det var en riktigt tuff vandring men vi klarade av den over forvantan. Det var endast under de trarbranta sista 200 metrarna den syrefatiga luften kandes besvarande . Da klattrade  vi valdigt langsamt…..

vi mar alla jattebra och ser fram emot vadnringen i mrgon till Lobuche. Sedan ar det inte langt kvar till Base-Camp…

2009-04-23

Forsta taltnatten med Mt Everest i bakgrunden

Efter en fantastisk vandring med Mt Everest badande i sol sa har vi natt fram till Debuche dar vi far den forsta overnattnigen i talt.

Tyvarr har vi vissa kommunikationsproblem via satellit, men mer infotrmation kan finnas vioa Peak Promotion. Se lankenpa bloggen